...och nu börjar nervositeten komma...

...om två timmar sitter jag på intervju...

...hoppas, hoppas, hoppas att jag får det jobbet...

...jag vill, jag vill...

Skulle vara underbart!

Visst, det blir slitigt att plugga samtidigt som jag jobbar heltid, men attans vad jag vill ha jobbet och slita för att få det så som jag vill ha det...:-)

Så snälla, håll era tummar å era tår så ska jag hejja på er när det behövs...:-)

Tack å hej leverpastej!

Idag hamnade jag i en diskusion på ett forum på Familjeliv om hurvida man ska ha mer än ett barn eller inte.

Jag har alltid sagt att ett barn rcker för mig, jag vill inte ha fler...

...nu har jag två het underbara bonusprinsar oxå som jag absolut inte vill bli av med, men ett gemensamt barn kommer jag och Pär inte att skaffa, vi är nöjda med de tre som huserar här hemma och vill ge dem allt...

Men varför är det så svårt för folk att förstå?

Varför ska det tjatas och kommenteras??

Å varför lägger sig andra överhuvudtaget i hur många barn man väljer att skaffa eller inte??

Nää, jag förstår inte riktigt det...

...men så här tänker jag...

...så kanske de förstår sen...

Jag har världens underbaraste dotter , som jag älskar mest i hela världen! Men jag är dödligt less på att alla har börjat tjata om när jag ska skaffa en till, Tova MÅSTE ju ha ett syskon annars blir det så synd om henne ju! Vad då synd om?! Synd om henne för att hon får ha mig för sig själv, synd om henne för att hon får hela min odelade uppmärksamhet?! Synd om henne för att hon inte behöver dela sina saker?! Synd om henne för att hon inte behöver ha ett litet syskon som stjäl hennes uppmärksamhet?! Och måste syskonet vara biologiskt? Varför räknas inte ett bonussyskon lika mycket som syskon?

Jag tycker inte ett dugg synd om henne för att hon aldrig kommer få något syskon av mig! Jag har det jag vill, en helt perfekt dotter som jag älskar mest i hela världen! Men JAG vill INTE ha fler barn! Det är ju inte så att jag tjatar på de som väljer att skaffa fler barn, men hallå, ska du verkligen ha en till?! Det är väl upp till var och en... Eller?!

När folk frågar om jag inte ska skaffa en till snart så det inte blir för långt mellanrum mellan dem å jag svarar att jag inte ska ha några fler så brukar folk säga, Ja, men du är ju ung, du kommer att ändra dig... Jaha, inte som det känns nu och skulle det vara så att jag ändrar mig ja då är det väl så, men jag tycker att det räker med ett barn för mig! Och jag vill absolut inte börja om när Tova är 10! Då får det vara! Men varför är detta ett så stort problem för alla andra när det inte är det för mig?!!!

...något som...

...skrämde mig rejält!!!

Vaknade med ett ryck av att det ringde på dörren...

...puh, det var bara en dröm...

...eller va det??när drömmar blir så verklige att man knappt kan skilja på om det verkligen händer eller om det bara är just en dröm, då kan jag bli riktigt rädd...

...som i natt...

Drömmen började lugnt med förberedelserna för Tovas 5-års kalas, jag dukade och Tova hjälpte till...

...så kom gästerna...

...alla barn från dagis, men jag kände inte igen någon, bordet var plötsligt så långt att det gick igenom alla våra rum och det såg över allt ut som hos min Mormor...

...å barnen härjade, skrek och rev...

...så jag bestämmer mig för att ta fram tårtan, men just som jag kommer till kylen ringer det på dörren igen och in kommer min Mamma...

...går tillbax till kylskåpet, ser att klockan är halv fyra och får panik för fyra kommer alla föräldrar för att hämta sina barn och jag har inte fått fram tårtan än, inte heller fiskdammen har vi hunnit med...

...öppnar kylen bara för att inse att jag har glömt att göra tårta, ger min mamma en inköpslista och säger åt henne att skynda sig för jag måste hinna göra klart tårtan och servera den på 30 minuter...

...hela tiden ser jag klockan...

...inser att jag har ju glömt godispåsarna oxå...

...å saft...

...å kakor...

...jag ar glömt allt!!

*plingplong*

Å jag vaknade med ett ryck...

...bara en dröm...

...å inte en sanndröm hoppas jag för om en dryg månad är det dags för Tovas femårs kalas här hemma...

*puh*

Ibalnd,

Varför är det inte pant på Saftflakor?

Helt seriöst, vad är felet på safttillverkarna?

Vi pratar dagligen om växthuseffekten, hål i ozonlagret och klimatförändringar...

...en orsak sägs vara växande sopberga...

...och vi uppmanas att "Panta la Mera"...

Varför har inte safttillverkarna hakat på den trenden?

Likadana flaskor i princip med lika mycket innehåll...

..men endå är det endast läskflaskor som är försedda med pant.

Har läsktillverkarna patent på panten? För i sånna fall är det kanske läge att släppa monopolet fritt och även introducera BoB, Funlight å vad de nu heter för panten och dess funktioner...

...för hallå, JAG är trött på att köra tomma saftflaskor till återvinningen!

JAG betalar hellre 2 kronor extra och tar med dom oxå till ICA...

...eller så får jag väl börja koka egen saft och återanvända hemma eller bara köpa läsk...

Gahhaaaa...

...skärpning!!

Satt ju på ett tåg hela kvällen i fredags mn nu har jag tittat på inspelningen av Let's Dance...

...vart har styliterna tagit vägen?

Vad hade Kitty på sig?

Förra veckan var det en fruktsallad, och den här veckan...

...en godisskål!!

Va kommer nästa vecka, Nachos?

Eller kaske en potpuri med grönsaker?

Snälla, någon, ta tillbaka stylistera frånde tidigar säsongerna, för jag år illa...

Å sen undrar jag om et kanske är möjlgt att ta bort ljudet när BlondinBella pratar för den rösten gör mig galen...

...men eh, de e väl egentligen bra att vi alla inte är lika och tycker lika och vrarken kläderna eller rösten säger ju egentligen inte alls något om personen och de lixom alla andra kan ju vara hur goa å trevliga som helst...

...men justi Lt's Dance vill jag faktiskt slippa dem...

...tyvärr...

...efter 6½ timme på tåget t.o.r igår...

...å sent va det som vanligt.

Varför är tågen alltid sena? Det slår alltid fel, all atåg jag åker med är alltid sena, minst fem minuter som känns som en himla långt tid just när man har ett annat tåg att passa med 7 minuters marginal...

...då blir jag sur!

Va inte hemma förrän efter tio igår kväll å då stensomnade jag på soffan...

...så en så roligt fredag kväll hade jag...:-(

Om SJ i alla fall hade bjudit på kaffe när de blir sena så hade jag ju i alla fall orkat hålla mig vaken och vara lite social när jag kom hem men icke sa nicke, nä 15 kronor koppen...

...så en kopp unnade jag mig, men hallå, 15 kronor koppen kaffe och så får man längre resväg än om man hade åkt bil...

...undra på att folk väljer bil istället för tåg...

...å då kan man ju alltid köra i driven på Donken och få sig en kopp kaffe för 9 kronor istället...

...dessutom så kostar en tågbiljett t.o.r mer än att åka bil nu jag betalar varannan helg 1056 kronor för att lämna och hämta tova hos sin Pappa och en ynka kopp kaffe ingår inte ens då...

...å hade jag kört bil så hade det istället gått på ca 800 kronor..

...inte så konstigt att folk tar bilen istället för tåget!

Shit jag måste ta körkort!

...är det dax att åka, åker vid tre å kommer vara hemma igen vid 21:00 å va de känns lockande...:-(

Å inte vill jag lämna skrotis i helgen heller...:-(

Men men bara å bita ihop å se glad ut, eller??

Ha en underbar fredag å skvallra lite för mig om hur det gick i Let's Dance för jag missar ju det idag...;-)

Kram på er alla, gamla, som nya, trogna som sporadiska läsare...:-D

Tova vill inte åka till sin Pappa.

Jag vill inte skicka iväg henne!

Eller jo, det vill jag, det är hennes rätt att träffa sin Pappaoch jag VET att allt inte är pest och kolera när hon väl är där även om hon säger det och att Pappa och A bara bråkar...

...men det kan jag inte och har jag ingen rätt att lägga mig i. Hade jag däremot misstänkt att min lilla plutt for illa, ja då hade jag gjort allt i miin makt för att stoppa umgänget. Men det gör jag inte. Han är hennes Pappa och den bästa Pappan HON kan ha.

Men jag är så sjukt trött på att motivera för min femåring varför hon ska åka till sin Pappa varje gång hon ska dit...

...och det skär i mitt hjärta och jag vill bara sätta mig ner och gråta när hon är riktigt ledsen och skriker "Men Mamma, jag vill ju vara hos dig, jag vil linte åka til Pappa & A"

Det gör ont, så j*la ont!

Å till råga på allt så måste jag stå där, utan att visa hur ledsen jag är för hennes skull och säga "Ja, men du får ju jätte roligt när du väl är där å kommer säkert träffa Farmor & Farfar (som hon avgudar) och Farbror J..."

Jag vill inte behöva motivera henne, jag vill att hon ska vilja åka.

Å idag känns det verkligen piss för hon började redan igår och försökte med allt, hon sa tom att hon hade jätte ont i halsen och feber och nog skulle kräkas...

...å då undrar jag varför? Varför kan han inte visa något intresse mellan gångerna de ses, ett telefon samtal eller åtminstonde ta sig tid när hon ringer.

Det är en diskussion vi har haft många gånger, han säger att han inte hinner och kan faktiskt inte prata när hon ringer för han är upptagen. För mig finns inte det, man kan inte vara för upptagen för sitt barn! Det går inte i mina ögon, lika lite som man inte har en halvtimme över alls på tolv dagara tt själv lyfta luren och visa lite intresse. Jag tror verkligen att det skulle göra så mycket...

...samma sak om han kunde anpassa de helgerna som han har henne lite efter henne och inte efter sig själv. Jag förstår absolut att han oxå måste göra saker på sina lediga dagar så som att handla och fixa även när hon är hos honom, men för mig (som har varit själv med henne i nästan 5 år) är det obegripligt, hon kan följa med och sen kan man göra något med henne, det är för mig ingen uppoffring att vara med sitt barn. Och man borde kunna vara det när man bara träffar det varannan helg, om ens det.

Jag bli så arg!

å inte känns det bättre efter att en av killarna igår var jätte arg över att behöva åka till sin Mamma, det känns så fel att tvinga iväg ungarna, fick jag välja och hade jag lagligrätt att göra det så skulle jag låta dem välja. Alla tre skulle själva få bestämma när och hur de ville och skulle träffa sina andra föräldrar, men den möjligheten finns ju inte...

...å det gör ont, så j*la ont!