Morrar...

...klöser, svär å rivs...

...åh vad jag kan bli arg!!

Hade ju skrivit ett jätte långt å i mina ögon bra inlägg å så försvann allt just som jag skulle trycka på "Spara inlägget"...

...men då får man väl morra, klösa, svära å rivas va?? ;-)

När Tova precis hade fyllt ett år så fick hon vinterkräksjukan, blev inlagd då fröken envis redan då var bestämd på den punkten att dricka inte var något för henne.

Jag testade allt, glass, cola (Ja, sjukvårdupplysningen tyckte det), vatten, saft ja allt...

...på alla sätt, i glas, i flaska, i pipmugg, med sked och med spruta...

Å sjukvårdsupplysningen sa "Ett så litet barn måste svälja om man sprutar in mot insidan av kinden, de kan inte låt abli då..."

Måste ha varit något fel på Tova för hon spottade å fräste å allt kom ut igen...

...ringde igen å fick samma svar, efter 4 dagar med feber, kräkningar, diaree å mat/drick vägran tyckte de att vi skulle komma in så de kunde försöka...

Ha, ha vad jag njöt inombords när de inte heller fick i henne glass, när hon spottade på dem fast "hon inte skulle kunna det", att bara hålla fast henne å tvinga henne inte var så bara...

...å att visst inte alla barn vill ha glass då de är dåliga...

...å de insåg att hon behövde dropp.

Okej, jag blev inte glad åt att hon va dålig alltså eller att hon behövde dropp uutan mer att de i tre dagar idiot förklarat mig och mina försök.

Hon fick dropp, blev piggare å började dricka igen sen en vecka senare var hon frisk...

...precis när hon hade fyllt 2 år fick Tova vinterkräksjukan...

...å samma sak upprepades...

...å sjukvårdsupplysningen var bestämda på att det var bara att tvinga i henne, hon kunde inte välja själv...

...å ge henne vad hon vill ha...

...bara det att hon ville inte ha något å att tvinga i henne var lika lönlöst som det var året innan...

...så vi åkte in efter 4-5 dagar, de försökte ge henne glass, saft å de försökte tvinga i henne...

...hon fick dropp, blev pigg å bröjade dricka å äta, en vecka senare var hon frisk...

...två dagar efter sin 3 års dag så fick Tova vinterkräksjukan, nu kunde jag prata med henne, men hon argumenterade emot, jag försökte tvinga i henne, gav henne vad hon ville ha men hon spottade bara än mer så efter att par dagar så ringde jag sjukvårdsupplysningen å nu fick vi komma in på en gång, kom in och läkaren tar emot oss, tittar på Tova och säger "Sätt dropp, henne vill jag inte bråka med igen!"

Blev piggare, började äta å dricka å efter en vecka va hon sitt vanliga jag igen...

...så fyllde Tova 4 å veckan efter fick hon vinterkräksjukan, men hon sa själv, jag dricker Mamma, för doktorn vill inte bråka med mig mer...

...å en vecka senare va hon på fötter igen...

Imorgon fyller Tova 5 år...

...å idag har hon spytt...

...men det här verkar vara en vanigt liten magsjuka, men undrar om det vilar någon förbannelse över Tovas födelsedag...

...alltid magsjuk...

Ja, ja nu slipper jag ju i alla fall bråka med henne å jag slipper rinag å bråka med sjukvårdsupplysningen å jag slipper le inombords när läkaren får en dusch av saft över sig i sina försök att få Tova att dricka...

...nu hoppas jag bara att skrotis blir frisk snart igen så vi kan leka med Loah som vi skulle ha gjort idag efter dagis...

Jag bara undrar för Tjej känns så...

...tjejigt!

Typ som att jag är fem, eller kanske max tio eller nått åt det hållet...

...fast jag är ju helt säkert tjej, jag menar jag vet vad jag är utrustad med och inte, jag vet att det var jag som gick igenom förlossningen med Tova...

...så det är jag rätt säker på.

Men jag undrar endå, vad är jag?

Kvinna känns så moget, som om jag är över 30 men under 40, är i och för sig snart där men i min kropp bor en 15-åring...

...eller nä, det gör det ju inte, hon som huserar där är 28 år, ganska precis...

Men jag känner mig på sätt och vis på samma sätt som när jag var 15, eller okej 20 då, men i alla fall jag känner mig ung, i mitt huvud är jag max 22, men jag vet ju att jag är äldre, men inte kvinna...

...eller??

Tant känns ju helt fel...

Tant är man när man är gammal...

...så det kan jag inte vara än.

Tova har i och för sig en tant Linda som är yngre än mig, men det är hennes eget fel, jag är då inte tant!!

Å vad finns det kvar då då??

Flicka??

Tös??

Njae, det känns ju inte helt rätt kan jag känna...

...det är man väl typ tills att man är fem, ungefär, eller där i krig i alla fall...

Å unga kvinna det känns som en tonåring eller strax efter tonåren så dt känns som att jag är lite för gammal för att vara det...

Precis som det känns som att jag ärbåde på tok för ung och för gammal för att vara gumma...

...men så vad är jag då??

För ung för att vara gumma, tant å kvinna men för gammal för att vara flicka, tjej, tös å lilla gumman...

28 e verkligen en pissig ålder, mitt emellan ingenting...;-)

...hur jag orkar med mig själv...

Eller alltså egentligen inte bara mig själv utan mer mitt huvud...

...eller egentligen inte huvudet heller utan lixom det i det för jag kan se en bloggtitel i allt just nu, (hamnade suprice) i en skit tråd på ett forum igen och genast har jag det klart i huvudet...

...är det bara mig det är fel på eller är det så för er andra oxå??

Jag menar som den här tråden, att ge sina barn vegankost från att de föds..

...ammar man då??

Jag menar det är ju fel att dricka mjölk, äta ost och ägg enligt veganer och då måste det ju oxå vara fel att amma, för det är ju en animalisk produkt och det är ju fel.

Å sen undrar jag varför tvinga på sitt barn en special kost??

Varför inte låta barnet välja senare när det är stort nog att själva fatta beslut??

Ibland äter vi oxå vegan kost här hemma, men inte alla dagar i veckan året om men kanske en gång i månaden för att vi tycker det är gott. Sen varierar vi maten med fisk, skaldjur, kött och allt möjligt.

Mjölk, smör och ost äter vi dagligen...

...å jag skulle aldrig över min döda kropp tvinga ett barn att avstå från "vanlig" mat pga mina etiska ställningstaganden, det är ju ifall jag väljer det mitt beslut, inte mitt barns.

Och enligt mig behöver barn variation i sin kost med blandat fisk, kött och vegetariskt.

Jag kanske bara är korkad men jag tycker verkligen inte att man ska föra över sina egna ställningstganden på sina barn, i alla fall inte när det handlar om mat.

Jag är lika emot att pracka på mitt barn en vegankost för att jag tycker det är fel med kött (vilket jag inte tycker) som jag tycker det är fel att banta och hetsäta inför mitt barn...

...man kan äta allt men inte alltid och det viktigaste är att röra på sig och äta bra varierad mat, det är min ståndpunkt och att se till att barnen får i sig alla nödvändiga ämnen vilket man enligt mig inte kan tillgodose genom strikt vegan kost.

Men som sagt var kanske bara jag som är ute och cyklar...

...bara plockar barn från sina föräldrar??

Visste ni inte??

Men det är ju allmänt känt, de sitter på sina kontor å så när de har vänt på lite papper, tagit lite rast och druckit lite kaffe, skvallrat lite i personalrummet...

...å så sätter de sig på sina kontor igen å vänder ännu ett papper å så är det någon som säger "Ska vi ta lite frisk luft, vi går och hämtar något barn hemma hos någon!"

"Ja!", ropar hela kontoret i kör. Alla vill följa med, men den som kom på ideén ole dolar sig fram till den kollegan som får följa med å de tar på sig sina ytterkläder och skuttar trallande hem till en slumpmässig adress och ringer på, sticker in huvudet, tar barnet och sätter det på ett jour hem, skuttar trallande tillbax till kontoret, på vägen köper de e tårta som de bjuder hela kontoret på...

Visste ni inte att det var så här det gick till?

Inte jag heller förrän jag gick in på ett forum och hamnade i en tråd med en hel hög föräldrar som blivit av med sina barn på detta vis...

...skrämmande!

Men i mina ögon så osant!!

Utan Socialtjänsten skulle vi ha barn som for bra mycket mer illa än vad vi har idag. De kan inte göra allt, de kan inte veta allt, de kan inte se allt, det är varje vuxen människas ansvar att se, höra och uppfatta de signaler barn som far illa skickar och sedan göra en anmälan till soc som gör en grundlig utredning och agerar utifrån den.

...å inget barn blir taget utan grund för det!!

Men tyvärr så är Soc en organisation med människor, inte robbotar så tyvärr kan även de missa signalerna, därför är det ju så viktigt att alla medmänniskor faktiskt drar sitt strå till stacken och hjälper barn som far ill.

Å så kanske man oxå ska ha i bakhuvudet att Soc har tystnadsplikt och total sekretess på sina ärdenden och att de som gråter ut i pressen är med all rätt förtvivlade föräldrar och deras verision, och bara den för Soc yttrar sig inte i specifika ärenden i media alltså får man aldrig hela bilden.

Självklart går inte soc in och tar ett barn utan att ha en bra grund, sen kanske inte de få föräldrar som blivit av med sina barn själva har insett det...

...å inte alla andra heller....

Sitter och pratar med en god vän som jobbar med politik på MSN...

...å jag tror att jag skulle bli en superb politiker!!

Jag tror att jag skulle kunna bli Sveriges nästa stadsminister.

Helt klart skulle jag fixa det!!

Ja har ett huvud fullt av bollar, bollar som snurrar olika fort åt olika håll men som endå måste samarbeta och oftast gör det, eller i alla fall ibland...

...men seriöst hur ofta fungerar jonglerandet i våra politikers huvuden??

Så de skulle funka fin fint...

...till råga på allt så jonglerar jag med alla bollarna och lyckas hålla dem i luften samtidigt...

Mina bollar består av Min dotter, mina bonussöner, min sambo och alla deras aktiviteter till höger och vänster, mina egna aktiviteter, mina studier, vår familj, vårt hus, mitt jobb och de 18 barnen där och mina arbetstider, deras tider min familjs tider, middagar, vardagsmat och nattningar och däremellan lite mer studier och en sväng om med snabeldraken, gräsätare eller så här års skyffeln...

...å helt seriöst hur många politiker måste hålla så många bollar i luften???

De har väl typ ett område de måste ha koll på...

...eller måste de egentligen ha koll på ens ett område??

Jag menar de ändrar sig ju titt som tätt och kan sällan hålla sig till sitt ord eller ens partiets...

...så de skulle jag absolut fixa galant!!

Å så va det de där med att argumentera, vad jag ha förstått så behöver politikerna kunna argumentera för sina åsikter...

...eller åsikter och åsikter de behöver i alla fall kunna argumentera...

Jag bor med en envis, trotsig och bestämd 5-åring, en obstinat 9-åring, lagon kaxig och förpubertal 13-åring, en galet envis och bestämd 35-åring, lägg sen på att jag dagligen jobbar med 18 helt underbart söta men lagon trotsiga små barn i åldrarna 1-3...

...hela mitt liv består av att argumentera!!

Å det som inte består i att argumentera består av att motargumentera!!

Försök knäcka mig!!

Det går inte!!!

Så jag skulle helt säkert bli en super bra politiker...

...eller nä, stadsminister!!

Så rösta på mig i nästa val!!

...när är nästa val förreste...;-)

...de som är så nojjiga över allt att de måste sprita sina händer innan de kan ta i sitt barn innan för att inte de ska få några bakterier på sig och riskera att bli sjuka...

...eller stannar inne eller lämnar barnet hemma i ett år när de måste utföra ärenden där andra människor vistas, är det helt klokt??

Eller är det lite (i min värld väldigt) överdrivet??

Jag menar jag fick en gång höra om hur en kompis fått frågan om hur hon gjorde när hon lämnade sin stora på förskolan då den lilla var nyfödd gjorde, för att ta in h*n där kunde hon väl endå!

Eh nä, livet stannar när man får barn och allt måste genast upphöra, allt socialt umgänge och eventuella syskon får stanna hemma tills lillasyster eller lillebror är året att leka med andra går ju inte, de kan ju vara sjuka eller kanske på väg att bli sjuka...

...å handla på Ica går inte längre, fika på stan är uteslutet och ska man röra barnet ska händerna spritas först...

...är detta sunt??

Eller är folk oförmögna till att använda sitt sunda förnuft??

Jag förstår verkligen människor som har fått prematur barn eller barn med sjukdommar som gör att de kan bli dödsjuka av en vanlig förkylning, MEN jag förstår INTE föräldrar till fullt friska barn!!

Jag kan bli helt knäpp och jag vet det är inte min uppgift att irritera mig på detta men jag kan inte låta bli. Hur kommer det sig att så många vuxna fortfarande lever? Vi borde ju ha dött i spädålder förr var det ju okej att röka (vilket jag absolut inte rättfärdigare) intill sitt barn, vara ute mycket och träffa folk, man bodde ju oftare närnare släkten oxå så mer besök hade man väl säkerligen oxå...

Att sprita händerna och "gömma" sig och sitt barn under första året tror jag är en bidragade orsak till ökade allergier.

Alla bakterier är ju inte heller av ondo...

...och imunförsvaret måste ju byggas upp, hur ska det kunna göras om man inte möter några baciller utan lever i en skyddad desinficerad miljö?

Å snälla, skulle alla barn vara hemma för att de är lite snoriga så skulle våra förskolor vara ständigt tomma på barn...

Åh vad jag kan reta upp mig på ingenting ibland...:-P

Åh va skönt det är att blogga då...:-P

Ibland så får jag som en krypande känsla i ela kroppen och det känns verkligen som om jag bara måste blogga, som om jag har massor jag måste få ur mig som om jag expolderar om jag inte får det ur mig...

...som om hela världen står och faller med om jag bloggar eller ej...

...som om det är mitt fel att vi har krig svält och elände, som om det enda som kan stoppa all världs svälten och allt annat elände hänger på om jag bloggar nu, precis just nu eller ej...

Jag VET ju att så inte är fallet och att jag har ett sjuhelsikes I-lands problem när blogga nu eller ej är den stora frågan.

Men så är det verkligen, ibland bara måste jag, det som lixom kryper i hela mig och jag får ingen ro förrän jag har fått ner det jag vill eller i alla fall har svamlat av mig.

Just nu känns det som om jag har varit dålig på bloggandet och att mina bloggar mesta dels har beståt av ida har vi fenomenet ...

...precis som om någon egentligen skulle bry sig!

För vem fan bryr sig i om jag har varit till Ica idag, fick sovmorgon eller åt korvstroganoff till lunch? Vem fan bryr sig, helt ärligt och seriöst om mina barn har varit som änglar eller terrorister idag??

Men hur som helst i perioder så älskar jag min blogg, ibland hatar jag den!!

Helt sjukt egentligen...

...har ett par gånger funderat på att skaffa en helt anonym blogg där jag kan få utlopp för alla mia tankar, mina åsikter och fnderingar men hallå, hur kul skulle det vara då???

Eller det skulle nog vaar sjukt skönt att inte behöva bry sig i vad man säger, fast sån är inte jag så det hade inte fungerat i alla fall, jag vill och kan stå för mina åsikter, tankar och funderingar!!

Synd bara att det egentligen kvittar för världsfreden, svälten och allt anna elände där ute...

...för hade jag gjort en god gärning smtidigt som jag bloggade hade det kännts mer meningsfullt och jag skulle nog ha gjort det mer eller i alla fall ansträngt mig mer för att göra det på "riktigt...